Kategori: Dagboksinlägg

Imorse kom min kompis Bon hit, han skall bo här några dagar. Vi har verkligen kul ihop, det är trevligt att vara två.
Husse tar ut oss på promenader och sedan springer vi runt i trädgården. I dag har det varit riktigt kallt ute så Bon tycker att det är bäst att vara ute bara korta stunder, jag tar gärna längre turer. Nu har jag gått och lagt mig så att Bon får lite lugn och ro. Han sover i min säng men det gör inget för jag ligger hellre på golvet.

I söndags fick jag träffa min kompis Bon och vi fick båda åka i husses bil. Vi åkte långt, men när vi kom fram fick vi det riktigt bra. Många människor var där och jag fick träffa barnbarnen. Det var visst ett stort kalas, men det märkte inte vi för vi fick inga godsaker! Men vi var mycket ute och matte och jag promenerade med barnbarnen. Sedan åkte vi hem igen men kul är det att ha sin kompis i bilen för inte tycker jag att det är roligt att åka så långt.

Här är allt precis som vanligt men jag saknar min kompis Bon. Det är nu flera dagar sedan vi sågs. Jag är mycket ute det är skönt, och till och med husse och matte sitter ute ibland och dricker kaffe. Sedan brukar husse och jag ta en cykeltur då och då men husse klagar på min kondition jag som bara försöker ta hänsyn till honom. Men visst kan jag springa fort!   Det är mycket att göra på hösten husse har grävt på kolonin och jag hjälper till genom att göra lite gropar i trädgården.

I torsdagskväll fick jag besök av Bon och han har varit här sedan dess. Om ni visste hur kul vi har! Vi går bredvid varandra när husse tar ut oss på promenader. I bilen får vi fint plats tillsammans och enda gången vi inte får vara tillsammans är när vi skall få mat. Vissa av oss äter mycket fortare och då gäller det att bevaka sin mat.
Vi har passat huset när husse och matte har varit borta.
Bon tycker mycket om att ligga i Bia bädden själv föredrar jag golvet. I veckan hade jag fått ett ben av matte och hon var mycket förvånad att det försvann så fort. Jag hade nämligen gömt det ute i en buske och trot om ni vill men Bon hittade det, oj vad jag blev snopen men nu är benet borta!

Nu har Bon åkt hem till sig. Här går jag och längtar efter min kompis men ingen finns här.

Vi har verkligen haft kul, vi brottas och jagar varandra så det står härliga till. Ibland säger husse och matte att jag måste vara snäll men de begriper sig ju inte på hur vi leker. När vi blir trötta så går vi och vilar en stund och så sätter vi igång igen. Bon har vid några tillfällen smitit till husses och mattes säng, den grabben vill gärna ligga i sängen, Men se det tycker inte jag verkar bekvämt bättre att lägga sig på stengolvet. Har jag tur kommer nog Bon snart igen.

Dagarna går alldeles för fort säger matte ofta, nu förstår jag vad hon menar. Här händer hela tiden nya spännande saker. Vi har haft besök av trevliga människor flera gånger och det som gör att jag kallar dem för trevliga är att de verkligen förstår vilken fin hund som familjen har.
Jag har varit med husse i en söt stuga det kallas visst valstuga. Många som hälsade på mig tyckte att jag var fin.
Husses parti vann visst valet i kommunen och den äran tar jag helt åt mig, klart man röstar på ett parti med så trevlig hund. Husse och jag har också flera gånger haft sköna promenader inte bara till kolonin utan även till andra platser.
Häromdagen passade vi på och vägde lilla mig, tänk jag vägde 49 kg. Som ni förstår har jag vuxit lite grann sedan i somras.
Ikväll skall jag vara hundvakt åt Bon, det blir trevligt han skall få sova över här. Den grabben och jag kan minsann ha kul ihop.

Nu har det verkligen hänt roliga saker varje dag. Husse och matte tjatar om hur stor jag blivit. Nästan varje dag får jag träffa min bäste kompis Bon, vi har verkligen kul ihop. Den grabben han springer fort men jag kan också! Han tycker mycket om mina märgben och vi jagar runt och när jag får tag i honom så bråkar vi en stund men det är bara på kul, ibland vinner jag och ibland han, matte säger att han är smidigare än mig men det förstår jag inte. Igår fick Bon vara hos mig hela dagen och då tar husse ut oss på promenad, vi får då gå bredvid varandra och jag vet inte vem som är viktigast av oss men husse ser mycket nöjd ut. När vi sedan kommer in igen så gäller det att vila en stund så att vi orkar tampas igen.
Men nu har han åkt hem men jag hoppas han kommer snart igen.

Här händer det ganska mycket. En dag skall jag vara med ute i skogen, nästa dag följer jag med husse till kolonin. Ibland kommer min favoritgranne och hämtar mig på en riktig långpromenad. Ibland tar husse fram cykeln och så tar vi en tur, vi har även börjat att träna drag. Det betyder att jag får på mig selen och sedan drar jag runt en tom kärra som skramlar. Som ni förstår hittar de på olika sätt att aktivera mig, det lär vara bra för mina muskler säger de. Men roligast är det trots allt när jag får träffa Bon för vi har verkligen kul ihop och jag är nog starkast tror jag men det tycker nog inte Bon!
Som ni förstår så går dagarna alldeles för fort.

Vi har varit på utställning, det är kul det! Massor med hundar och trevliga människor. Jag får gå med husse i en ring tillsammans med andra bernerkillar och en domare står och pratar med mig och husse. Domaren vill se på mina tänder och känner mig på pälsen och drar i svansen, som jag är mycket stolt över. Sedan får husse ett papper där domaren skrivit vackra saker om mig ifall att husse och matte hade glömt vilken fin hund de har. Sedan sitter vi och tittar, ja matte sitter och husse och jag står upp och ser hur andra hundar gör. Det är viktigt för husse och matte att lära sig vad domaren tycker är bra att visa upp.
Det bästa med utställningar tycker jag är att det finns så mycket gott att köpa med sig hem, denna gången fick jag en hel kasse med goda ben, som matte skall dela ut då och då. När man sedan kommer hem är man helt slut och jag vill bara vila. Det är jobbigt att hela tiden få så mycket nya intryck. Den här utställningen fortsatte ju en dag till så vi fick bo på hotell, men det har jag ju gjort förr så det är ju inget nytt för mig.

Idag har jag träffat mina syskon och min mamma, det kallades valpträff. Vi var bjudna till ett underbart ställe där vi fick springa fritt och det gjorde vi. Först var det bara några stycken men rätt som det var var vi sju berrnerhundar och tänk jag var enda killen! Alla verkade trevliga och vi hade verkligen kul. Vi fick springa hur vi ville och jag hängde minsann på så att jag inte missade något.
Sedan fick vi visa att vi kunde gå fint, det var faktiskt svårt med så många trevliga hundar runt omkring. Vi bjöds på vatten men våra hussar och mattar fick fika, bra var det för då fick vi tid att umgås för oss själva. Jag träffade en trevlig tjej som jag försökte uppvakta men hon verkade inte så intresserad men man får ju stå på sig och visa intresse. Innan vi åkte hem blev det gruppfoto av hela syskonskaran, det är inte så lätt skall ni veta att få alla att titta åt samma håll, men det gick! Hela vägen hem var jag så trött så det kan nog ingen förstå.