I går morse steg Husse upp ovanligt tidigt. När vi åt frukost kom det en jättestor lastbil och stannade utanför med den bullriga motorn igång och fullt med lampor som lyste. Den hade med sig rykande varm asfalt som tre karlar började breda ut på grannens uppfart. Husse pratade med en av karlarna och de körde då undan så att vi kunde åka ut med vår bil.
Snart stannade Husse utanför veterinärens hus. Jag kände igen mig, för vi var där och vaccinerade mig när jag var liten. Tjejerna hos veterinären kände igen mig, och vi visades in i ett litet rum. De sa att de skulle ta ett blodprov på mig för att se att vaccinationen tagit. Så lyftes jag upp på ett högt och så smalt bord, att när Husse sa ”sitt !” satte jag mig nästan bredvid bordskanten ! Jag har ju lärt mig att man inte får klättra på bord och stolar, så det kändes bra ovant. Tjejen ville att jag skulle sitta stilla allra längst fram på bordet medan hon stack en nål i mitt framben. Det gjorde lite ont och jag viftade på benet för att få bort nålen. Det skulle jag inte ha gjort. Jag var nära att falla av bordet igen. Men Husse och tjejen höll i mig hårt, och snart hade dom fyllt ett helt litet glasrör med mitt mörkröda blod. Jag fick ett fint bandage runt benet och sedan fick vi gå ut en stund medan provet gjordes i ordning. Utanför veterinärhuset gick det två väldigt stora djur i en hage. Hästar sa husse. De ville inte alls prata med mig. En flicka kom och hade en annan häst i koppel, som en hund. Den verkade faktiskt bli lite rädd för mig fast vi var en bra bit bort. Jag är inte rädd för hästar men nu förstår jag att man ska gå långt undan för dem, så inte de blir rädda –för mig !
Veterinärhuset är ett kul utflyktsmål. Snälla människor och många djur. Har man tur får man godis. Det fick jag !