I går lyste solen hela dan, och det var sån där härlig rimfrost i gräset när Husse och jag tog morgonpromenaden. Sedan ringde det och Husse sa att vi skulle åka ut till Bon och Kenneth en stund. Vi hundar fick springa runt och jaga varann på deras gräsmatta en lång stund innan Husse och jag åkte hem igen. På kvällen sa Husse att han skulle åka till kyrkan. Jag ville absolut följa med. Husse gav med sig, men när vi kom fram fick jag stanna kvar i mörkret i bilen. ”Vakta!” sa Husse. Han kom snart tillbaka, och jag fick hoppa ut, men vi gick inte till kyrkan utan tog en lång promenad tillsammans med massor med folk och en del hundar längs gator som var ovanligt mycket upplysta i vackra färger. Jag lyste också för jag hade reflexband. I vår stad ordnar man något som kallas ”Ljus-vandringar”. Människorna stannar och tittar på belysta träd och hus. Konstigt. Vi hundar bryr oss mer om att sniffa upp alla dofter längs vägen. Husse förstår sig inte på vilken fin upplevelse det är att ”Lukt-vandra” och stoppa nosen i olika dofter från grästuvor och lyktstolpar.
(Lördag)
Matte har varit borta flera dagar. Husse säger att hon kommer snart hem. Så pratade han med Matte i telefon och sa sedan att Matte hälsade till mig. Det missuppfattade jag nog lite, för jag rusade ut på gräsmattan och satte mig vid grinden och väntade i mörkret. Husse ropade ”hit ” och lockade med godis – och det regnade. Men jag satt kvar. När Matte snart kommer ville jag vara först att se henne.Till slut tog Husse på mig kopplet och ledde in mig. Jag får vänta på hallgolvet i stället. Och tröstar mig med renköttskonserv som är bland det bästa jag vet.