Nu har vi varit ensamma denna veckan, visst var det roligt med lite fart och fläkt förra veckan när barnbarnen var här. Men matte gör sitt bästa för att jag skall få vara med på olika saker. Vi tar långa promenader i min skog och jag får springa fritt ibland ser vi någon och då ropar hon in mig men om jag ser några långa öron då springer jag efter den kaninen men tyvärr försvinner den fort ur min åsyn och då får man ju springa tillbaka till matte. Igår blåste det något alldeles förskräckligt så imorse var matte tvungen att sopa terassen.
Nallemajas Ädvard Munch – In memoriam